Mk IV är en vidarutveckling av den tidigare modden, som ger både förbättrat distljud och cleanljud. Tre av förstärkningsstegen är för- bättrade för att ge en tydligare och mer distinkt signal. Dynamiken i de överstyrda ljuden förbättras betydligt jämfört med Mk III B. Anslaget känns snabbare och kompressionen sker mer naturligt, vilket ger rätt typ av attack och närvaro. Allt blir punchigare! Det går ännu bättre att använda gitarrvolymen för att gå från rent till distat på en och samma kanal. Rena kanalen blir lite klarare och en aning varmare. Alla kontroller och kanaler fungerar i övrigt som på Mk II och Mk III. Jag har länge talat om vikten av utgångstransformatorn och dess bidrag till ett klassiskt rörljud. Alltsedan class A modden introdu- cerades 1992 har jag använt och testat mängder av transformatorer och olika transformatorkopplingar. Jag använder gärna transform- atorer mellan olika steg i preampen för att skapa ett bättre sound, med mer värme och klarhet. Våren 2003 fick jag en idé om hur man kunde renodla transform- atorns förvrängning och kanske plocka ut mer av det man ville ha ur varje transformator. Många testtimmar gick åt för att dels testa ett antal nya trafos och att försöka hitta rätt koppling där man fick ut mesta möjliga effekt. Att försöka höra små, små skillnader är mycket krävande och kräver stor vetenskaplighet och noggrannhet, för att inte lura sig själv. Mitt öra klarar bara två timmars ljudtester åt gång- en Sen börjar jag höra saker som inte finns och tvärtom, inte lägga märke till de viktigaste egenheterna. Kort sagt, när örat börjar krokna är man snart ute och cyklar. Nästa dag är det bara att börja om från början! Mot slutet hade jag i varje fall förkastat den ursprungliga idén, men däremot fått en hel del nya. En ny transformatordesign från en udda leverantör lät helt klart bättre än de gamla Mk III-grejorna. Men den krävde mer ström och jag blev tvungen att bygga ett helt nytt driv- steg. Dessutom fick det gamla class A- steget en helt ny dynamik med hjälp av en ny koppling där olika frekvenser behandlas olika, klipper på olika sätt. Det blev helt klart mer likt det ljud jag hör inne i skallen, dvs jag känner mig mer tillfreds med hur det låter. Mk IV ligger mycket nära mitt eget ideal och det är just nu svårt att se hur jag ska komma längre på det här spåret. Sen finns det helt klart andra typer av gitarrljud, som går att utveckla.